Ljunghedarna består av en stor variation av olika livsmiljöer som från början utvecklats naturligt och sedan utökats och upprätthållits med människans hjälp. Idag är de helt beroende av bränning och bete för att inte växa igen.
I projektet fokuserar vi på två livsmiljöer, de torra och fuktiga hedarna i EU:s förteckning över viktiga livsmiljöer. Båda dessa livsmiljöer har ogynnsam status i Sverige och stora behov av restaurering. Torra hedar och fukthedar utvecklas på kalkfattiga, urlakade podsol- eller sandjordar i södra Sverige. Vegetationen domineras av ljung och kråkbär på de torra hedarna, medan fukthedarna karaktäriseras av arterna klockljung, pors och blåttåtel.
Mosaik av livsmiljöer
Ljunghedens livsmiljöer är en del av ett större komplex med flera ytterligare livsmiljöer som oftast förekommer i en mosaik med varandra. Övriga livsmiljöer inkluderar sanddynernas livsmiljöer, olika typer av gräsmark, kärr och hällmarker. Alla dessa stödjande livsmiljöer bedöms också ha ogynnsam status på nationell nivå och på EU-nivå. Mosaiken av en mängd olika livsmiljöer gynnar många av de arter som är hör hemma på hedarna, inte minst vilda, pollinerande arter.
Mosaik av strukturer
Ljunghedens olika livsmiljöer innehåller i sin tur en stor variation av olika strukturer. Det kan röra sig om nybrända ytor och blottad jord som ger varmare mikroklimat och bra boplatser för marklevande arter. Död ved gynnar olika insekter, men är också bra för sandödlor att gömma sig i. Variation i betestryck ger variation i vegetationens struktur och låter blommorna blomma. Buskar ger lä och skapar varma platser som insekter gillar.
Livsmiljöer i EU:s art- och habitatdirektiv
- Hedhabitat (4030, 4010)
- Sanddynshabitat (2130*, 2140*, 2320, 2330)
- Gräsmarker (5130, 6230*, 6270*, 6410)
- Kärr (7140)
- Hällmarker (8230)
Siffrorna inom parentes är livsmiljöernas koder i EUs habitatdirektivs bilaga 1. En asterisk (*) innebär att livsmiljön är prioriterad inom habitatdirektivet.